Godmorgon världen!

Jag sitter vid min jobbdator denna tidiga måndag morgon, dagen efter klockändringen. Känner lite av timmen vi fick, dvs. är inte såå fruktansvärt trött som brukligt är.

Jag har varit och laddat batterierna hemma (hemma....?) i byn. Lilleman var med mig. Vi gjorde inget speciellt, bara var hos mommoebba och hos gammostern. Han trivs nog också med friheten som finns där, in-ut-mat-tv när man vill. Hans kompis, vita hunden, var vid hans sida så gott som hela helgen. Gammommon tyckte att han blivit så lugn, han bara var där, sysslade med lite av varje, mycket ute, även i mörkret.....enda han inte gjorde var att bajsa!

Vi var till en nybliven 70-åring på lördag. Det tog ett tag innan Lilleman kom in i huset. Han är inte blyg eller rädd för människor, han vill bara inte in i okända hus....Han träffade på min kusin, som skadat sig under älgjakten, och nu går med "krona" på huvudet(ställning som fixerar huvudet, ser ju lite groteskt ut)) Jag tänkte att oooneeej! Nu blir han skräckslagen, men kusinen sa: hej, vad heter du? Lilleman tittade upp någon sekund på honom, (jag bävade)han svarade bara: Elias Mikko. Sen var det inget mer med det.....

Ikväll ska jag på min andra massage halvtimme. Sköönt. På fredagen åkte onda-spruckna tanden ut. En kvart tog det, helt utan smärta, bara sprutorna som känslomässigt känns otäcka, för tänk om sprutan sticker ut från kinden eller fastnar i käkbenet...hojja!

Hur får jag denna dag att gå? Jag har börjat ha små korta mål för dagen: vänta på morgonfikat kl. 8, lunch kl. 11, kaffe kl. 2, sen hemgång kl 15.40 Borde nog byta jobb, har ju provat lite då o då, senast i fredags faktiskt!

Nåja, det finns folk som har det värre!

Hej dååå!!